fritt fall med ungrare på ryggen

så var det avklarat, fan va gött, som både ralf edström och numera jakob skulle sagt (lika onyktra bägge två kan man gissa). det var ju bland det sjukaste, obeskrivlig känsla. hann aldrig bli speciellt nervös förrän det koreanska hopparteamat försvann ut ur planet på 3000 meters höjd. sedan skulle man själv hasa fram och lägga ner benen under planet med en ungrare fastspänd på ryggen, hur skraj blir man liksom inte då? men, efter att i ungefär en minut fallit med en inte helt manlig grimas på fejan, drog han i rätt snören och vi kom ner lugnt och fint. stolta svenskar drack senare på kvällen champagne och grillade, mumsmust.

män i uniform försöker se avspända ut

---

nästa steg i kampen mot höjdrädslan tyckte bror min detta skulle passa som:

men det vettifan